Institutionen för medicinska vetenskaper

VR-bidrag, Håkan Melhus

2017-10-30

Håkan Melhus projekt handlar om "Studier av vitamin A och D".

Vi har tidigare identifierat en okänd riskfaktor för benskörhetsfraktur – ett för högt intag av vitamin A, som vi haft i vårt land som en rest från torskleveroljans tid. Våra fynd har lett till att man både i USA och inom EU har sänkt vitamin A-nivåerna i kosttillskott och livsmedelsberikning. Vi fortsätter våra studier där vi i detalj försöker förstå varför vitamin A är skadligt för skelettet. I dessa studier har vi gjort ett oväntat fynd; vi har identifierat ett enzym som om det slås ut ökar benbildning och stärker skelettet.
   D-vitaminbrist har det senaste årtiondet blivit ett ”folkhälsoproblem”. Detta har främst visat sig bero på att de nya gränsvärden som tagits fram för att sätta diagnos inte är vetenskapligt belagda, men också på att många invandrare har ovanligt låga nivåer av den form av D-vitamin som man mäter i blodet. D-vitamin bildas i huden med hjälp av solens UV-strålar och en mindre del fås från födan.  Att mörkhyade på våra breddgrader har låga blodnivåer är därför inte förvånande. Det som däremot är förvånande är att väldigt få har låga kalciumnivåer i blodet eller tecken på ett urkalkat skelett. D-vitaminets viktigaste uppgift är nämligen att öka upptaget av kalcium från tarmen. Vid D-vitaminbrist sjunker i regel därför kalciumnivån i blodet och kalcium tas från skelettet för att upprätthålla blodnivåerna. När det inte finns tillräckligt med kalcium, drabbas man också av smärtor i skelett och muskler samt av muskelsvaghet. Behandling med kalcium och D-vitamin brukar därför ha påtagliga effekter på både skelett och muskler, men i de randomiserade kontrollerade studier som gjorts i Skandinavien på invandrare med låga D-vitaminnivåer har man inte sett någon sådan effekt. Detta tillsammans med ovan nämnda oväntade fynd vad gäller kalcium i blod och skelett, visar att det finns viktiga kunskapsluckor inom området. Vårt mål är därför att förbättra diagnostiken av D-vitaminbrist. Eftersom antalet soltimmar och D-vitaminnivåerna varierar så mycket under året, tror vi att man måste ta hänsyn till när på året man tar provet. Vi tror också att en bortglömd aspekt är kroppens D-vitaminlager. Ett blodprov där D-vitamin är lågt kommer att bedömas helt annorlunda om det visar sig finnas tillräckliga mängder lagrade. Vi vill därför analysera D-vitamin i vävnadsprover och se hur dessa nivåer påverkar bentäthet och blodnivåer av kalcium och D-vitamin. Slutligen vill vi se om diagnostiken kan förbättras genom att mäta den fria formen av D-vitamin – i analogi med hur man mäter sköldkörtelhormon. Idag när D-vitamin analyseras i blod mäter man den totala koncentrationen, dvs både den fria och den proteinbundna formen.