Vad kan vi göra när kriget pågår? Tips för att minska oro

HUR KAN JAG SOM VUXEN PRATA MED ETT BARN OM KRIG OCH OROLIGHETER I VÄRLDEN?

Varje dag matas vi med bilder och rapporter om hur städer bombas och människor dör till följderna av Rysslands krig mot Ukraina. Barn som är på flykt med sina mammor, pappor som tvingas stanna i de krigshärjade städerna och försvara sitt land.

Kanske undrar ett barn i din närhet om kriget kommer hit? Eller var alla barn som flyr med sina familjer ska ta vägen? Kanske känner du som vuxen att du inte vet hur du ska prata om det här, för att du själv är orolig eller inte vet hur det ska gå, eller vad du ska säga till barnet som undrar?

Här ger Rakel Eklund, forskare vid Kunskapscentrum för Katastrofpsykiatri tips och råd till dig som vuxen, att utgå ifrån när du pratar med barn:

• Lyssna och prata med barnet.

Även om det kan kännas jobbigt eller obehagligt att som vuxen möta barns funderingar, så var nyfiken. Våga lyssna på vad barnet säger, funderar kring eller känner. Var lugn och uppmuntrande till kommunikation, men har barnet inga frågor eller funderingar så tvinga inte barnet att prata just då. Stäm av då och då, visa din nyfikenhet återkommande.

• Ge information och var källkritisk.

Var ärlig och tydlig i kommunikation och information. Vet du inte, så säg det och ta kanske reda på saken tillsammans. Fråga vad barnet har sett och hört om kriget, och var den informationen kommer ifrån. Allt som sprids på sociala medier är inte sant. Försök förklara information om kriget så enkelt som möjligt. Ta hjälp av böcker eller nyhetssändningar redan anpassat för barn.

• Det är okej att vara orolig.

Både barn och vuxna kan vara oroliga i den här situationen. Det är inget konstigt. Ta barnets rädslor och oro på allvar. Kanske har vi som vuxna samma oro som barnen. Låt barnet få sätta ord på sin oro och resonera tillsammans kring det, men försök att inte överföra din eventuella oro till barnet.

• Ta en paus.

Det kan vara bra att ta en paus från rapporter om kriget ibland. Se till att inte alltid prata om det som sker; kanske kan vuxna gå undan och diskutera det någon annanstans, eller ta det senare när barnet lagt sig. Det kan också vara bra att begränsa barnets tid och intryck i sociala medier så att det inte blir överväldigande och för mycket information.

• Ge hopp!

Det är viktigt att barn vet att det är vuxna som orsakat den här situationen och att många vuxna runt om i hela världen gör sitt allra mesta och bästa för att försöka lösa det här. Dessutom behöver barn veta att de som vet allra mest om den här situationen inte är oroliga för att det ska bli krig i Sverige. De allra flesta vill hjälpa till på olika sätt, ta emot de som kommer hit eller skänka saker som de som är på flykt kan behöva.